attans vilka bra dagar det finns

tipset att bouldra ute på Hönö (Göteborg) var superduper. lyckan funnen. stället var magiskt. boulderna kanske var väl utspridda men omgivningen och de problem vi gick på var superfina. graderingen verkar vara lite i hårdaste laget – enhorisontal jam-spricka fick graderingen 5+. men mycket annat har vi inte att klaga på. vi avnjöt natten under ett av boulderna. Cristian bestämde sig att använda sin hängmatta, vilket visade sig vara en föredömligt dålig idé. under natten gick hängmattan sönder och självfallet slår han i backen med ett duns. som tur e gick allt bra, och jag fick mig ett gott skratt mitt i natten…

det är inte bara fin klättring som avnjuts

Cristian tittar ut över landskapet. spejaren…

safe driving

färjan ut till Hönö

Cristian börjar jobba på en ny linje

en god natts sömn under ett vackert boulderproblem

Cristian börjar jobba på en ny linje

när viljan och styrkan inte räcker till explotera som dynamit ;) ryktet säger att Cristian HATAR att jama i sprickorna

bästa dagen hittills

deppigt tråkigt väder ett par dagar och så plötsligt blev allt så brutalt bra. varmt och strålande solsken vid Tunaberg (även kallat simondsberget) – trad och sprick-klättring från morgon till mörk midnatt. BÄSTA dagen hitills, alla kategorier.

att placera kilar och kammar var intressant i mörkret, speciellt med tanke på att vi inte hade med oss någon pannlampa. det är inte ofta jag har garvat så mycket i den vertikala världen… :D

vinnarfotot!

regnet öser…

Tuna berg nästa…

cristian gormar över den blöta sprickan

spex vid standplats

nattklättringg utan pannlampa och tänka sig att säkra kan vara nog så häfftigt

forecasten tvingar oss kvar

vi är kvar vid Brudberget. det är nödvändigtvis inte dåligt i sig, men om man skulle kollar vad vi faktiskt utförde så…ja det var inte så bra. minst sagt. kanadicken Ru sammanfattade fenomenet; “we got our asses spanked”. men kul hade vi. det fanns ett riktigt coolt problem, ett tak med en traversspricka. om ni undrar varför jag inte skriver namn och grad finns det egentligen bara en bra förklaring. mitt minne sträcker sig inte längre än en guldfisk när det kommer till namn.

min tå är fungerade under omständigheterna ganska bra. voltaren, både tablett och kräm, åker på morgon och kväll.

natt-bouldering med pannlampa

Ru sade, – “someone steped on a snail”… ja, vem det var kan vi se klart och tydligt

här lever vi livet kring lägerelden (samtidigt passade vi på att lösa världens problem)

jag på ett tufft problem, enligt mitt mått mätt

Ru puffar pipa och bygger på sitt kufiska varumärke som klättrare

mot söder

nu är bilen packad igen och klockan 19 ska vi hämta upp vår kanadensiska vän Ru vid Brommaplan, varpå det bär av mot söder. mer än så är egentligen inte planerat, fast vid en närmare eftertanke låter bouldering i Kjuge ganska rimligt. det är lättare att hitta ett torrt överhängande boulderproblem än en sportled. dessutom bjuder Kjuge på fantastisk klättring!

Cristian på något problem vid Brudbärget på Ingarö

en liten uppdatering från gårdagen ska dock redogöras. jag råkade stuka stortån lite illa vid slackline-utövandet igår. så för mig vad det ytterligare en vilodag, men cristian körde på för fullt trots värmen.

det är inte så farligt som det ser ut…hoppas jag

vilodag

ingen klättring. vi tänkte vila oss till toppformen med bad och lite slackline istället.

Ravelli-Rikard visade återigen att träning och åter träning behövs krävs

Cristian skakade som en nybörjare och ramlade som en nybörjare – majestätiskt

och nybörjare var han, men fick koll på tekniken efter ett tag. men hur svårt kan det va när man är en tvärhand hög?

och så jag. proffset. profilen. förebilden för Rikard och Cristian.

förstår inte varför de har det så svårt på den slaka linan…

slackline är verkligen grymt kul, mörbultande för kroppen och skonsamt för själen…är någon sugen på en utmaning nu i sommar? upp till bevis!

dolomiterna kom på besök

avslappnat och helt oplanerat. det är då korten blir som bäst :D

vi bestämde oss för att återvända till örnberget även denna dag. vass klättring fick oss att sukta efter mer. men först var det dags för djupgående sanitering. vi hittade en badstrand i närheten av klippan. välbehövligt. kritan på händerna hade suttit kvar allt för länge. efteråt lagade vi ordning en god frukost bestående av en massa pasta och tomatsås – precis som på ungdomsluffartiden.

now off to klättring. väl vid örnberget träffade vi på två klättrare som kom från dolomiterna i italien. det syntes att killen hade x antal vertikala meter i blodet. han lekte sig upp för det mesta, och snabbt gick det. coolaste var nog dock att se hur han gick på en av taklederna (Bad Boys 7c+). han gjorde den inte första försöket men när han väl hade knutit in andra gången bar det av till ankaret utan hinder.

det är alltid lika läckert att se någon som behärskar tekniken (eller knäckande). tänka sig att en så pass svår led kunde klättras som om den vore av grad 5…förhoppningsvis träffar vi honom igen. och då kommer ni också få veta mer om denne grymme herre.

dag två och nya möjligheter

underbart solig tisdagsmorgon men regn stod på tapeten. vi sökte en överhängande klippa i hopp om att finna torra partier. örnberget blev destinationen. det rådde allmänt opepp hos oss båda. uppvärmningen skulle vara lätt men blev ett mentalt hinder då flera av de stora greppen var blöta och överkritade. revangen stod dock cristian för. efter ett lamt förstaförsök på en 7b led bestämde han sig att gå på igen, trots opepp. detta syndes inte andra gången, utan bestämmt gick turen till toppen.

regn nalkades, men cristian var lyckligt ovetandes (som alltid…)

istället för vakthund: håller matvraket cristian borta från skafferiet i tid och otid

destination: örnberget, svårighetsgrad: 7b, väder: blött

opeppad men upp till topp på andra försöket

det romantiska sommarlovet lever än :D

crazy words sker i samarbete med äventyrsliv.se

nu kör vi…

nu är resan igång. jag och cristian packade ihop vårt pick-och-pack och drog iväg på klättring. med klätterutrustning och en herrans massa konserver ska vi nu leva ute i det vilda några veckor fram över. första anstalten på resan var Skevik. en klippa som ligger nära Gustavsberg i Stockholm. det vart bara ett kvällspass igår. utan förare kan man ibland vara lite vilsen. vi startade med en 7c till uppvärmning. och mycket mer orkade vi inte med :)

okej, inte världens mest äventyrliga lunchställe…men grymt praktiskt

klättringen uppför klippan i Skevik bjöd på en hel del härlig klättring

utsikten för kvällen talar för sig själv…semester :D

crazy words sker i samarbete med äventyrsliv.se